Kommer det alltid vara såhär? Har frågat min själv den frågan hundraelva gånger. Blir aldrig något svar. Ska jag aldrig känna mig nöjd med vardagen? Kommer jag någonsin kunna acceptera den jag är och har blivit? Allt jag fått varit med om? Är det rättvist att en individ ska behöva bära på så mycket? Känns som antingen eller. Antingen har man allt eller ingenting. Ska de så ska de.... Melwin är riktigt dryg just nu. Har sprungit runt och skällt på de andra hundarna för att de äter på sina ben. Så får han ett eget i min säng. Men då MÅSTE han ligga längst ut på kanten och "råka" tappa ner benet på golvet femtioelva gånger. Trött på att plocka upp de där jävla benet hela tiden! Han vågar ju inte hoppa ner. Och kan inte hoppa upp själv. Inte på super humör för stunden. Elin